Västergötland, landskap i Götaland. Västergötland gränsar i söder till Halland, i väster till Kattegatt, Bohuslän och Dalsland, i norr till Värmland (Vänern) och

(23 av 163 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Naturlandskap och kulturlandskap

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Västergötland är topografiskt sett ett rikt skiftande landskap som i stort sett består av en höglänt del i söder och öster, som tillhör Sydsvenska höglandet och dess utlöpare, samt ett lågt och flackt område i nordväst som ingår i Mellansvenska sänkan. Berggrunden i Västergötland är till övervägande delen urberg, främst gnejs med inslag av bl.a. amfibolit. En nord–sydlig zon längs Vättern består av granit. I norra Västergötland finns

(68 av 484 ord)

Klimat

Västergötland har ett fuktigt klimat med en årsnederbörd av 900 mm

(11 av 42 ord)

Växtliv

Västergötlands vegetationstyper är många. Brytningszonen mellan väst- och östsvensk flora (den s.k. klockljung–skvattramgränsen) löper genom Västergötland. Det råder stor kontrast mellan flororna i kalkfattiga och kalkrika trakter.

Trots att Västergötland hör till de förnämsta jordbruksprovinserna i Sverige är skogen på flertalet

(41 av 291 ord)

Djurliv

Djurlivet är varierat och rymmer så skilda typer som artrik marin fauna i havet, fågelrika slättsjöar, extremrikkärr med en säregen småkrypsfauna, näringsfattiga myrmarker med trana och

(26 av 183 ord)

Kulturlandskap

Västergötland har ett rikt och varierat odlingslandskap och innehåller flera regioner med karakteristiska särdrag. Falbygden runt Falköping och dess kringliggande platåberg har ett för Sverige helt unikt odlingslandskap, där den sedimentära berggrunden på ett avgörande sätt präglar såväl bebyggelselokalisering som markanvändning. Den äldre

(43 av 302 ord)

Dialekter

Västgötamålen utgår från ett götaländskt kärnområde med östgräns i Tiveden och Vättern. I norr sträcker det sig långt upp i Dalsland och Värmland. Från norskt område har i väster inlånats u för o i ord som bru ’bro’ och ku ’ko’. Ett västligt drag är också utvecklingen av mp, nk, nt till pp

(53 av 372 ord)

Ortnamn

I de på 1000-talet latiniserade landskapsnamnen Westrogothia och Ostrogothia ingår liksom i fornvästnordiskans Gautland invånarbeteckningen gautar ’götar’. Länen har namn efter fästena Skaraborg i Skara och Älvsborg, äldre Älvöseborg, vid Göta älvs öse ’mynning’. Samma ord ingår i Lödöse, vari förleden är Gårdaåns äldre namn Liudha

(46 av 323 ord)

Näringsliv (i ekonomisk-historiskt perspektiv)

Västergötland blev tidigt befolkat, vilket de ovanligt talrika fornlämningarna bär vittne om. Västergötland blev också ett centrum för de västsvenska landskapen när det gällde att hävda deras intressen mot Svealand. Basen

(31 av 215 ord)

Konst

Från äldre medeltid finns talrika ornerade och bildförsedda dopfuntar i romansk stil, och kyrkor som Forshem, Skälvum och Hörja bevarar även byggnadsanknuten stenskulptur. Romanska gravmonument som de två gravtumborna i Husaby samt många stavkorshällar och liljestenar är en annan viktig föremålskategori. Antemensalet från Broddetorps kyrka från 1100-talets mitt är ett unikt exempel på romansk

(54 av 385 ord)

Arkitektur

I Västergötlands äldre folkliga arkitektur var träbyggnadskonsten helt dominerande och timringstekniken i princip allenarådande. Tvärs genom landskapet går den nordliga utbredningsgränsen för det sydgötiska huset, en ålderdomlig hustyp som det i dag bara finns 15 kända byggnader kvar av i Västergötland.

Sveriges enda bevarade stavkyrka är belägen i Hedared i Västergötland. Inom

(52 av 366 ord)

Musik

Tack vare bevarade musikalier från Skara domkyrka är den förreformatoriska kyrkomusiken i Västergötland förhållandevis välkänd, eftersom musiken i stiftets kyrkor utformades med domkyrkans musik som norm. Bland

(27 av 188 ord)

Folkkultur

Västergötland har i hög grad präglats av sitt läge som gränsbygd till de danska och norska provinserna Halland och Bohuslän. Handelsförbindelserna har varit täta, inte minst via Götaälvs dalgång liksom utmed Viskans och Ätrans dalgångar. Också Vänern har fungerat som en förbindelselänk mellan Västergötland och Värmland och

(47 av 331 ord)

Västergötland i litteraturen

Linnés beskrivning av sin resa i Västergötland 1746 får betecknas som upptakten till litteraturen om Västergötland. Johan Runius och J.H. Kellgren var båda Skaradjäknar, som lämnade sina västgötska prästhem för att slå sig fram på egen hand. Mer bofasta i Västergötland var Sophie von Knorring

(45 av 315 ord)

Förhistoria

Västergötland har ca 32 000 bevarade forntida lämningar, varav ett tusental i f.d. Göteborgs och Bohus län och de övriga jämnt fördelade på f.d. Älvsborgs och f.d. Skaraborgs län. Fornlämningarna är på grund av landskapets starkt varierande förutsättningar för bebyggelse och försörjning ojämnt spridda. Många har dessutom odlats bort.

Äldre stenålderns fångstkultur är bäst känd i kustområdet, längs Göta älv och vid insjöar som Mjörn och Hornborgasjön. Boplatser från tiden 8000–4000 f.Kr. finns i tre tidshorisonter: den äldsta mest vid kusten,

(80 av 598 ord)

Historia

Landskapets gränser är i huvudsak naturligt givna av de stora skogspartierna i söder, öster och norr (Tiveden) och av de stora sjöarna Vänern och Vättern. På Vänerns västra sida ansluter dock Dalboslätten naturligt till de västgötska slättbygderna, vilket väl är förklaringen till att Dal (Dalsland) fram till 1500-talets början tycks ha räknats som en del av Västergötland. Under tidig medeltid nådde landskapsgränsen inte Kattegatt; först vid 1200-talets mitt blev Utlanden, dvs. Askims, Vättle och Sävedals härader, svenska.

Västergötland kristnades tidigt,

(80 av 829 ord)

Medverkande

  • Agneta Boquist
  • Carl Olov Sommar
  • Gunnar Ternhag
  • Göran Dahlbäck
  • Göran Hallberg
  • Jan Torsten Ahlstrand
  • Jan von Konow
  • Klas-Göran Selinge
  • Margareta Hallin
  • Martin Fritz
  • Mats Widgren
  • Olle G. Olsson
  • Sven Behrens
  • Ulf Gärdenfors

Litteraturanvisning

Natur:
Natur i Älvsborgs län: Inventering och handlingsprogram för allmän naturvård, utgiven av Länsstyrelsen i Älvsborgs län (1976); Sevärdheter i Västergötland – Skaraborg, utgiven av Länsstyrelsen i Skaraborgs län (3:e upplagan 1991); Älvsborgsnatur, utgiven av Norra Älvsborgs läns naturvårdsförbund 1980–87;
K. Hasselrot, Västergötlands flora (1967);
P.O. Swanberg & K. Curry-Lindahl (utgivare), Natur i Västergötland (1951).
Kulturlandskap:
Gunnar Lindgren, Falbygden och dess närmaste omgivning vid 1600-talets mitt (1939);
M. Widgren, ”Västsveriges kulturlandskap från geografisk synpunkt”, Bebyggelsehistorisk tidskrift 1985.
Dialekter:
B. Pamp, Svenska dialekter (1978).
Ortnamn:
G. Linde, Ortnamn i Västergötland (1982).
Konst, arkitektur:
Källsprång, utställningskatalog Borås Konstmuseum (1993);
Konstlivet i Älvsborg, Årsbok från Älvsborgs länsmuseum, Vänersborg, 1994;
S. Karling, Kyrkorna i Borås och Brämhult (1955);
G. Lindahl, Magnus Gabriel De la Gardie, hans gods och hans folk (1968).
Musik:
Nils Andersson (utgivare), Svenska låtar: Västergötland (1932, nytryck 1978);
J. Ling m.fl. (utgivare), Vi äro musikanter alltifrån Skaraborg (1983).
Förhistoria:
G. Behre & E. Wegræus (utgivare), Västergötlands äldre historia: Fakta och hypoteser: 12 inlägg i en aktuell debatt (1985);
K.-G. Selinge, ”Västergötland”, i Sverker Janson och Erik B. Lundberg (utgivare), Med arkeologen Sverige runt (3:e reviderade upplagan 1987).
Historia:
B. Fritz, Hus, land och län: Förvaltningen i Sverige 1250–1434 1–2 (1972–73);
R. Holmström & S. Artur Svensson (utgivare), Västergötland (1955);
B. Tynderfeldt (utgivare), Västergötland (1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Västergötland. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/västergötland