Vasilij Zjukovskij var en av de främsta företrädarna för den romantiska diktkonsten i Ryssland. Hans drömska och vemodiga livshållning fick sitt uttryck i formsäkra elegier som ”Havet” (1822, i ”Rysk Dikt”). Han var verksam som översättare av klassisk grekisk och tysk diktning och även som lärare vid kejsarhovet.