vind, luftström som rör sig i förhållande till jordytan. Vinden förorsakas av tryckkrafter i atmosfären och ibland av tyngdkraften. Corioliskraften har stor betydelse för vindriktningen. Den horisontella komponenten av vinden är för det mesta avsevärt större än den vertikala. Vertikalvinden är av storleksordningen centimeter per sekund. Undantag utgörs dock av vertikalvindarna i bymoln och åskmoln samt en del lokalt betingade vindsystem där stora vertikalvindar kan uppstå.

Den primära orsaken till att vindar uppstår är temperaturskillnader. Under dagen värmer solstrålningen den

(80 av 830 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Jordrotationens betydelse

Luft som strömmar påverkas av ett antal olika krafter. Den horisontella tryckgradientkraften, som är riktad från högt tryck mot lågt tryck, sätter luften i rörelse mot det lägre trycket. Eftersom jorden är

(32 av 224 ord)

Horisontella temperaturskillnader

Även geostrofisk strömning påverkas av horisontella temperaturskillnader. Trycket avtar fortare med höjden i kall luft än i varm

(18 av 122 ord)

Strömning runt högtryck och lågtryck

Geostrofisk vind förutsätter att isobarerna är räta linjer, men runt högtryck och lågtryck strömmar luften i krökta banor, och då råder inte geostrofisk balans. Vid strömning runt ett

(28 av 197 ord)

Friktion

Vid markytan bromsas vinden av friktionen. Friktionskraften påverkar den geostrofiska strömningen och gradientvinden så att vinden blåser snett in mot lägre tryck. Denna effekt är störst närmast marken och avtar uppåt, vilket medför att vinden på norra halvklotet vrider åt höger med ökande höjd. På

(45 av 316 ord)

Virvelvindar

Det finns intensiva virvlar i atmosfären med hög vindhastighet och liten radie. I sådana s.k. cyklostrofiska virvlar är den horisontella tryckgradientkraften större än andra krafter, och

(26 av 184 ord)

Storskaliga vindar

Jordytan uppvärms kraftigast vid ekvatorn, där solen kan stå i zenit. Liksom vid uppvärmda landmassor skapar detta en zon av lågt tryck i närheten av ekvatorn, den s.k intertropiska konvergenszonen, där luft strömmar in både från norr och söder mot bältet av lågt tryck. Inom detta område stiger

(48 av 339 ord)

Medverkande

  • Harald Lejenäs

Litteraturanvisning

C.D. Ahrens, Meteorology Today ( 5:e upplagan 1994);
S. Bodin, Väder och vind ( 1978);
H. Riehl, Introduction to the Atmosphere ( 3:e upplagan 1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, vind. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vind