bokskrift
bokskrift, typ av handskrift, använd under antiken och medeltiden främst för utskrift av böcker; inom paleografin benämning på en skrift som, i en viss motsats mot bruksskrift, ”handstil”, strävar efter regelbundenhet, fasthet i formen, klar läslighet och representation. Beroende på syftet kunde den ena eller den andra aspekten överväga; i
(50 av 352 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
I. Kirchner,
Scriptura latina libraria 2 (
1970);
S.H. Thomson,
Latin Bookhands of the Later Middle Ages 1100–1500 (
1969).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
bokskrift.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bokskrift