brandstod
brandstod (fornsv. brandstuþ, av stuþ ’stöd’, ’hjälp’, till verbet stödja), medeltida, lokalt, försäkringsliknande arrangemang på den svenska landsbygden, reglerat såväl i flera landskapslagar som i Magnus Erikssons och Kristoffers landslagar (ca 1350 respektive 1442) och i 1734 års lag.
Man tog inte ut några försäkringspremier i förskott och byggde följaktligen inte heller upp några fonder. I stället var det fråga om en i lag maximerad uttaxeringsrätt hos de inom häradet bosatta efter det att en brandskada inträffat.
Information om artikeln
Källangivelse