Före mitten av 1300-talet hade landskapen i Götaland och Svealand – även Gotland – sina egna lagar, landskapslagarna; dessutom hade städerna egna stadsrätter. Denna särlagstiftning ersattes under Magnus Erikssons regeringstid av en rikslagstiftning bestående av en gemensam lag för Sveriges landsbygd och en gemensam lag för de svenska städerna.