Kring mitten av 1800-talet började upplösningstendenser göra sig gällande i delar av imperiet. För att förhindra revolt och utbrytning i stil med den amerikanska 1775 gav Storbritannien ”vita” nybyggarkolonier status av dominion, dvs. de fick lokalt självstyre under brittisk överhöghet. Som dominier räknades Kanada (1867), Australien (1901), Nya Zeeland (1907), Newfoundland (1907), Sydafrikanska

(53 av 373 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Bengt Nilson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Upplösningstendens och motstrategi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/brittiska-imperiet/upplösningstendens-och-motstrategi