Det grekiska daiʹmōn avser ursprungligen en opersonlig ande- eller ödesmakt men också, liksom latinets genius, en persons eller lokals skyddsväsen. Diminutiven daimonion åsyftar företrädesvis ett lägre andeväsen, med tiden oftast ett ont sådant. Demonerna i tidig kristen tradition uppträder oftast som kollektiv, t.ex. som ”onda andar” i