Till största delen var den avfattad på ett rytmiskt språk med användning av starkt utvecklade stilmedel, såsom bildliga uttryck, ordlekar och tankepar (parallellismus membrorum). Den vilar till en del på muntlig berättartradition men är huvudsakligen en medveten litterär skapelse; detta gäller främst den i templen tillkomna religiösa litteraturen. Enskilda författare