epik (franska épique, efter latin eʹpicus/grekiska epikoʹs ’episk’, till epos), berättande litteratur, en av de litterära grundformerna mellan den subjektiva lyriken, som talar ur

(24 av 172 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Staffan Björck

Litteraturanvisning

E. Auerbach, Mimesis: Dargestellte Wirklichkeit in der abendländischen Literatur ( 1959);
W.C. Booth, The Rhetoric of Fiction ( 1961);
C.M. Bowra, From Virgil to Milton ( 1945);
E. Lämmert, Bauformen des Erzählens ( 1955);
E. Muir, The Structure of the Novel ( 1938);
M. Nøjgaard, Litteraturens Univers ( 1975);
R. Petsch, Wesen und Formen der Erzählkunst ( 1934);
B. Romberg, Att läsa epik ( 1970);
H. Weston, Form in Literature ( 1934).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, epik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/epik