epod [epo:ʹd] (latin epoʹdos, av grekiska epōidoʹs), ”eftersång”, i poesi beteckning för slutstrof efter strof och motstrof (t.ex. hos Pindaros) eller en kort versrad föregången av en eller flera längre, eller slutligen lyrisk strofform med omväxlande långa och korta versrader (t.ex. hos Archilochos och Horatius), dock ej elegiskt distikon (hexameter följd av pentameter).