Musik
Klassisk musik
Fragment av sakral musik, de äldsta från ca 1100, vittnar om Finlands inlemmande i en västerländsk kulturtradition. Betydelsefull och rikhaltig är sångsamlingen ”Piae Cantiones” (1582), som länge hade inflytande på svensk kyrkosång. Hertig Johans hovhållning i Åbo präglade musiklivet där under 1500-talets senare skede; den tidiga borgerliga musikodlingen spirade t.ex. i hägnet av Musikaliska Sällskapet, verksamt från 1790.
Åbo förlorade sin betydelse under 1800-talets första hälft, och tyngdpunkten inom Finlands musikliv försköts till Helsingfors, storfurstendömets nya metropol. Med den tyskfödde
(80 av 566 ord)Folkmusik
Karakteristiskt för den finska folkmusiken är att den innehåller två tydligt separata åldersskikt. Till den äldre, instrumentala delen hör femsträngad kantele, stråkharpa och olika blåsinstrument som användes vid vallgång. Kantelens prototyp var urholkad ur ett enda trästycke (gran, fura, asp), och stämdes enligt det diatoniska pentakordet. Till vokalmusikens äldsta skikt hör runosången och gråtkvädet.
Runosångens tillkomst torde kunna dateras till tiden före vår tideräkning. Grunden i den runometriska versen är den trokéiska fyrtaktingen. Parallellism och allitteration förekom rikligt, medan
(79 av 559 ord)Populärmusik
Efter första världskriget trängde jazz och tysk schlager ut den gamla spelmansmusiken. På 1930-talet uppstod en inhemsk s.k. dragspelsjazz, vars populäraste representant var Dallapé-orkestern. Samtidigt blev också swingmusiken populär. Den viktigaste orkestern var Rytmi-Pojat, vars centralgestalt var sångaren och trumpetaren Eugen Malmstén (1907–93). Under 1940- och 50-talen var bebop, swing och mainstream på modet. Till de populäraste orkestrarna hörde Olli Hämes (1924–84) och Erik Lindströms (1922–2015) ensembler.
Vid denna tid föddes också den finska tangon, som var väl anpassad
(79 av 559 ord)