folkbildning

folkbildning, samlingsbegrepp för människors insikter och orientering på områden utanför deras egna specialiteter och yrkeskunskaper. Folkbildning avgränsas gentemot dels akademisk specialisering, dels yrkesutbildning. Folkbildningens

(24 av 169 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Historia

I äldre tider svarade kyrkan för folkundervisningen (1686 års kyrkolag), och utom läs- och skrivundervisning omfattade denna främst katekesundervisning. Med rötter i upplysningens utilism och framstegstro, i Kants filosofi och romantikens intresse för det genuint folkliga (Herder, Goethe) och med pedagogiska tillämpningar från Fichte och Pestalozzi framfördes vid 1800-talets början program för ”folkets” bildning och förädling.

Överförda till Sverige kom folkbildningsidéerna att spela en stor roll i kulturdebatten från och med 1830-talet. Genom sin insikt i de sociala problemen blev

(80 av 684 ord)

Nutid

Efter andra världskriget kom den stora expansionen för folkbildningsarbetet. En kungörelse 1947 fastställde bidragsvillkor etc. och därmed de yttre ramarna för lång tid framåt. De stora skolreformerna under 1960-talet (nioårig grundskola, utvidgad gymnasieutbildning) förändrade starkt bildningsarbetets förutsättningar och innehåll. Det kunde starta på en högre nivå och möta delvis nya behov. Samtidigt hade folkhögskolan en period av

(57 av 402 ord)

Information om artikeln

Medverkande

  • Lennart Thorsell

Litteraturanvisning

Cirkelsamhället: Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle, SOU 1996:47; Folkbildningen: En utvärdering, SOU 1996:159; Folkbibliotek i tal och tankar utgiven av Folkbiblioteksutredningen ( 1982);
Folkhögskolan i framtidsperspektiv, SOU 1990:65;
Bo Andersson, Folkbildning i perspektiv: Studieförbunden 1870–2000 ( 1980);
Lars Arvidson, Folkbildning i rörelse: Pedagogisk syn i folkbildning inom svensk arbetarrörelse och frikyrkorörelse under 1900-talet: En jämförelse ( 1985);
T. Ginner, Den bildade arbetaren: Debatten om teknik, samhälle och bildning inom Arbetarnas bildningsförbund 1945–1970 ( 1988);
Bernt Gustavsson, Bildningens väg: Tre bildningsideal i svensk arbetarrörelse 1880–1930 ( 1991);
Inge Johansson, För folket och genom folket: Om idéer och utvecklingslinjer i studieförbundens verksamhet ( 1985);
S. Leander, Folkbildning och folkföreläsningar: Ur en folkbildares tänkebok: Folkbildningsstudier och föreläsningshistoria 1800–1975 ( 1978);
B. Wallerius, Vetenskapens vägar: Om akademiker och folkbildningsarbete ( 1988);
G. Vestlund, Folkuppfostran, folkupplysning, folkbildning ( 1996), J. Åkerstedt, Den litterate arbetaren: Bildningssyn och studieverksamhet i ABF 1912–30 ( 1967).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, folkbildning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/folkbildning