Efterkrigstiden blev ekonomiskt svår, och 1946 inrättade regeringen Centre National de la Cinématographie (CNC), som bl.a. skulle finansiellt stödja både spel- och dokumentärfilm. Jean Renoir arbetade endast sporadiskt i Frankrike, men Max Ophüls återvände till nya framgångar (”Kärlekens hus”, 1950) och poeten Jean Cocteau slog igenom med ”Skönheten och odjuret” (1946). Två thrillerregissörer med internationell framgång var Clouzot

(58 av 413 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, Efterkrigstiden. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/frankrike/film/efterkrigstiden