De äldsta spåren av en speciellt fransk musik finns i den gregorianska sången, vars s.k. standardrepertoar fick sin slutliga form på fransk mark. Frankrikes religiösa centra spelade också en viktig roll för nya liturgiska sångformer som trop och sekvens. De sydfranska troubadours och de nordfranska trouvères gav under 1100- och 1200-talen tidiga exempel på noterad världslig vokalmusik i sina kärlekssånger. Inom kyrkomusiken utvecklades flerstämmigheten till sin första blomning av Notre-Dame-skolan i Paris med mästare som Leoninus och Perotinus. Ars nova

(80 av 730 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Anders Edling
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Klassisk musik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/frankrike/musik/klassisk-musik