Det består av ett stort antal individuella delvis överlagrade linjer, främst från CH-radikalen. Benämningen gavs av Fraunhofer i början av 1800-talet. G-bandets styrka används ofta vid klassifikation av stjärnspektra och är ett mått främst på temperaturen hos stjärnor av soltyp. Bilder tagna i G-bandets våglängder används för att observera små