D. spelade en viktig roll under datateknikens pionjärår i Sverige, då han var verksam vid Matematikmaskinnämnden 1950–59, bl.a. med programmeringsutbildning och uppbyggnad av programvara för datorn BESK. I sin doktorsavhandling (1958) visade han att användbarheten (konvergensen) hos en numerisk metod för lösning av ordinära differentialekvationer kunde bestämmas ur ett par enkla ekvationssamband.