gås, domesticerade former av grågås samt av svangås. För vilda arter

(11 av 15 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Tamgås

Hanen av tamgås kallas gåskarl, ungen gässling. Tamgäss är av två slag, knölgås (kinesisk svangås, afrikansk gås), som är

(19 av 134 ord)

Nutida gåsskötsel

(1 av 1 ord)

Fortplantning

Tamgäss lever ofta i livslånga familjeförhållanden med upp till 4–5 honor per hane eller färre vid tyngre raser såsom skånegås (vanligen

(21 av 145 ord)

Uppfödning

Dagsgamla gässlingar kan transporteras utan vatten och foder. De första 2–3 veckorna måste de ha tillgång till värmelampa och hålls då i regel inomhus, om de inte tas om hand av en gåshona på naturligt sätt. Gässlingar utfodras med proteinrikt startfoder eller bröd, ägg, mjölk

(45 av 315 ord)

Produktion

I modern form hålls gäss för produktion antingen av kött (stekgås) eller av lever, då köttet ofta tillvaratas i

(19 av 130 ord)

Historik

Gåsen har hållits som husdjur i minst 5 000 år och i Norden sedan stenåldern, dvs. i kanske 4 000 år, och är troligen vårt äldsta fjäderfä. I Egypten har man funnit mycket naturtrogna avbildningar av gäss, utförda ca 2700 f.Kr.

(41 av 267 ord)

Hälsa

Bristande skötsel av ströbäddar, beten och dammar kan ge upphov till miljöbetingade

(12 av 85 ord)

Äldre gåsskötsel på svensk landsbygd

Av medeltida källor framgår att gåsaveln i Sverige var spridd ända upp i Dalarna och runt Mälaren. Det är dock inom slättbygdsområdena i Sydsverige, med viss tonvikt på Skåne, som gåsskötseln alltid haft sin största

(35 av 244 ord)

Mathistoria

Gås var vanlig festmat i äldre tid, särskilt efter höstens slakt. Gåsflott var populärt på bröd. Stekt, färsk gås var

(20 av 142 ord)

Gåsen som symbol

I antiken var gåsen den fattiges offerdjur och förknippades med en rad gudomligheter hemmahörande i olika religioner och länder. Gåsen symboliserade ofta kärlek och

(24 av 167 ord)

Medverkande

  • Jan-Öjvind Swahn
  • Josefine Lärn-Nilsson
  • Kurt Genrup
  • Stefan Gunnarsson
  • Stephan Borgehammar

Litteraturanvisning

K. Genrup, ”Julgåsen: Ett bidrag till julsovlets historia”, Gastronomisk kalender 1978;
K. Genrup, ”Gåsskötsel, dunbolster och Mårtensfirande”, Ale 1991;
H. Hallander,Svenska lantraser (1989);
J. Lärn-Nilsson, Gäss (1978);
J. Lärn-Nilsson, Gåsen: gudarnas fågel (1996).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, gås. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/gås