Hjalmar Hammarskjöld
Hammarskjöld, Hjalmar, född 4 februari 1862, död 12 oktober 1953, jurist, ämbetsman och konservativ politiker, statsminister 1914–17; jämför släktartikel Hammarskjöld. Hjalmar Hammarskjöld var en mångsidig jurist (civilrätt, förvaltningsrätt, folkrätt) och framstående som både vetenskapsman och lagskrivare. År 1891 blev han professor i speciell privaträtt i Uppsala och som medlem av Nya lagberedningen från 1893 och byråchef för lagärenden i Justitiedepartementet 1895–1901 var han den sammanhållande kraften i ett lagstiftningsarbete av stor betydelse för svensk
(74 av 528 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
W. Carlgren,
Ministären Hammarskjöld (
1967);
T. Gihl,
Den svenska utrikespolitikens historia 4 (
1951);
D. Hammarskjöld,
Hjalmar Hammarskjöld: Inträdestal i Svenska akademien (
1954);
M. Svegfors,
Hjalmar Hammarskjöld (
2010);
S.A. Söderpalm,
Storföretagarna och det demokratiska genombrottet (
1969).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
Hjalmar Hammarskjöld.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hjalmar-hammarskjöld