ikoʹn (av grekiska eikōʹn ’bild’, ’avbild’), en helig bild i den ortodoxa kyrkan. Bilden uppfattas här inte enbart som illustration till Bibeln och andra texter utan som en del av det heliga budskapet. I kyrkan möter man ikonen bl.a. i ikonostasen och i hemmets ”vackra hörn”, den rumshörna där familjeikonerna är samlade och där oljelampan brinner.

Den ortodoxa kyrkans bilduppfattning kodifierades av sjunde ekumeniska kyrkomötet i Nicaea 787 under den s.k. bildstriden (730–843). Det var först 843 som ikonodulerna, bildvännerna, fick

(81 av 637 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ulf Abel

Litteraturanvisning

U. Abel, Ikonen: Bilden av det heliga ( 1989);
P.-A. Bodin, Världen som ikon ( 1987);
H. Kjellin, Ryska ikoner ( 1933);
L. Ouspensky & V. Lossky, The Meaning of Icons (2:a upplagan 1982).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, ikon. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ikon