infinitiv
iʹnfinitiv (latin (moʹdus) infinitiʹvus ’det obestämda (modus)’, av infiniʹtus ’oändlig’, ’som inte är avgränsad’), infinit verbform som inte har någon egen betydelse utöver den som ligger i verbets stam.
Infinitiven används därför ofta som verbets uppslagsform i ordböcker. I svenskan bildas infinitiven av de flesta verb med suffixet -a (resa, skriva, springa). En infinitiv kan föregås av infinitivmärket att. Den kan, med eller utan infinitivmärke, underordnas ett verb (kan resa)
Information om artikeln
Källangivelse