interdikt
interdiʹkt (latin interdiʹctum ’förbud’, ’invändning’, av interdiʹctus ’förbjuden’, ’vägrad’, av interdiʹco ’göra invändning’, ’förbjuda’, ’neka’, ’utesluta från’), förkortning av latin interdiʹctum divinoʹrum officioʹrum, inom medeltidskyrkan en form av bann, innebärande förbud mot gudstjänster och sakramentala handlingar (dock med vissa undantag).
Interdiktet kunde vara riktat mot en eller flera personer (t.ex ett helt kloster) eller ett område (stift, provins, land). De mera vidsträckta formerna var förbehållna påven. Interdikt brukades som kyrkopolitiskt påtryckningsmedel, särskilt under hög- och senmedeltiden, men kom senare alltmer ur bruk.
Information om artikeln
Källangivelse