I Jānis Rainis omfattande författarskap, ett av Lettlands främsta, intar poesin en central plats. Han skrev kärlekslyrik, filosofiska dikter och barnverser samt ett tiotal idédramer med historiska och folkloristiska ämnen. Åren 1905–20 levde Rainis i exil i Schweiz. Efter återkomsten till Lettland var han bland annat parlamentsledamot, teaterdirektör och utbildningsminister.