Som specifikt studium utgick konstpsykologin kring 1870 från å ena sidan aktuella rön om ögats varseblivning av bl.a. färg, och å andra sidan den klassiska konstlärans föreställningar om ideala proportioner – framför allt gyllene snittet, vilka, enligt vad Gustav Theodor Fechner trodde sig kunna påvisa, skulle svara mot människans medfödda