Metoden baseras på att man optiskt eller genom radiopejling bestämmer bäringarna till två eller flera tydliga föremål, t.ex. fyrar, och sedan ritar bäringslinjerna i ett sjökort eller annan karta. Där linjerna ”kryssar” varandra befinner man sig. Tillförlitligheten i lägesbestämningen beror på bäringsbestämningarnas noggrannhet och under vilken vinkel bäringslinjerna skär varandra.