kyrkoplikt, en form av kyrkotukt som enligt kyrkolagen 1686 utdömdes av världslig domstol och som innebar att den brottslige under gudstjänsten skulle stå på en särskild pliktpall nere i kyrkan och efter kungörandet från predikstolen offentligt bekänna sin synd (”uppenbar skrift”), ge uttryck åt sin ånger och ta emot avlösning.