Trots den begränsning som avsaknad av extremiteter kan tyckas medföra har ormarna lyckats anpassa sig till de flesta miljöer. En del, t.ex. maskormar, uppehåller sig till stor del under jord. De har kompakt, skovelliknande huvud, med vars hjälp de kan gräva gångar i marken, och deras ögon är tillbakabildade. Trädlevande ormar har i regel gripsvans, som lindas kring grenar och ger stöd när

(63 av 448 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Didrik Claesson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Ekologiska anpassningar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ormar/ekologiska-anpassningar