patronus
patroʹnus (lat., egentligen ’storfader’, ’målsman’, av paʹter ’fader’), skyddspatron, dvs. helgon eller ängel som gett sitt namn åt en kyrka, ett kloster e.d. och räknas som dess beskyddare; även det helgon vars namn ges åt någon vid dopet.
Källangivelse