porslins-, kakel- och lergodsindustri, industribransch med tillverkning av finkeramiska produkter, såsom hushållsgods, prydnadsföremål, kakel samt el-

(16 av 112 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Industriell expansion

I Sachsen upptäcktes under tidigt 1700-tal fyndigheter av kaolin (porslinslera). Ur leran framställde Johann Friedrich Böttger och Ehrenfried Walther von Tschirnhaus porslin, som i Meissen föranledde fabrikstillverkning 1710. Böttger lyckades också framställa rött stengods av hög

(36 av 254 ord)

Sortiment och marknader

Svensk porslins-, kakel- och lergodsindustri är, och har varit, hemmamarknadsinriktad. Det sena 1800-talet med stigande svenskt välstånd innebar ökad försäljning av såväl hushållsgods som kakel. Med problem och konkurser inom byggbranschen drabbades dock kakelugnarna under 1890-talet av en vikande marknad. Långsiktigt hotades också kaklet av ny teknik

(47 av 332 ord)

Sysselsättning och segregering

Svensk porslins-, kakel- och lergodsindustri har inte skapat någon betydande arbetsmarknad; dess andel av den totala sysselsättningen inom svensk

(19 av 131 ord)

1990- och 2000–talets svenska porslinsindustri

Svensk porslinstillverkning ligger i allt väsentligt i utländska händer. Gustavsberg såldes 1987 av KF till finländska Wärtsilä. År 1990 köptes Gustavsberg, tillsammans med Arabia, av likaledes finländska Hackman Oy, som samma år köpte även Rörstrand och året därpå Iittala. Koncernens namn

(41 av 286 ord)

Medverkande

  • Jan Jörnmark
  • Kersti Ullenhag

Litteraturanvisning

Ulla Wikander, ”Kvinnoarbete och rationalisering. Gustavsbergs porslinsfabrik under mellankrigstiden”, Daedalus 1988.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, porslins-, kakel- och lergodsindustri. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/porslins-kakel-och-lergodsindustri