Efter engagemang hos Fletcher Henderson 1926–33 spelade S. 1934–45 hos Duke Ellington, varefter han hade egna band och skrev i jazzpressen. Hans suggestiva spel med halvt nedtryckta ventiler lanserades i bl.a. Ellingtons ”Boy Meets Horn” (1938), som även är titel på en postumt utgiven självbiografi (1990).