Stalin, den stora revolutionen och terrorn (1924–53)

I maktkampen efter Lenins död 1924 utkristalliserades två huvudkonkurrenter. Den ene var den intellektuelle och visionäre Trotskij, som varnade för tendenser till byråkratisering och maktkoncentration i sovjetsamhället och höll fast vid idén om ”den permanenta revolutionen” som en förutsättning för fortsatt konsolidering av sovjetmakten. Sovjetunionens ledande roll i denna process hade institutionaliserats genom tillkomsten av Komintern 1919.

Mot Trotskij stod den pragmatiske och organisatoriskt begåvade Stalin, som hävdade att Sovjetunionen mot bakgrund av en rad misslyckade kommunistkupper i Europa måste

• Författare:
• Klas-Göran Karlsson