stamhertigdöme
stamhertigdöme, territoriell enhet inom tyska riket under äldre medeltid, svarande mot en folkstams utbredningsområde.
Stamhertigdömena Sachsen, Franken, Schwaben, Bayern och Lothringen styrdes av var sin stamhertig med vidsträckta maktbefogenheter och utgjorde tidvis ett hot mot riksenheten och kungamakten.
Källangivelse