Dess upp till 4,5 m tjocka förhistoriska bosättningslager undersöktes vid slutet av 1800-talet och visade sig innehålla rikligt med avfall i form av sten- och benredskap, krukskärvor m.m. Mest intensiv var bosättningen under yngre stenålderns gropkeramiska kulturfas (ca 3200–2300 f.Kr.), men den förekom in i medeltiden.