triumf
triuʹmf (latin triuʹmp(h)us ’triumf(tåg)’, möjligen via etruskiska av grekiska thriʹambos ’sång till Dionysos’), i antikens Rom den ceremoniella avslutningen på ett segerrikt krig. Under republiken (ca 500–27 f.Kr.) kunde ämbetsmän med imperium av
(33 av 230 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
K. Künzl,
Der römische Triumph: Siegesfeiern im antiken Rom (
1988).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
triumf.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/triumf