ubikvitet
ubikviteʹt (en bildning till latin ubiʹque ’var som helst’, ’överallt’), teologisk term präglad under Luthers strid med Zwingli om Kristi närvaro i nattvarden.
Utifrån traditionella föreställningar om relationen mellan Kristi gudomliga och mänskliga naturer (se communicatio idiomatum) hävdade Luther att Kristus som människa hade del i den gudomliga allestädesnärvaron. Därför kunde Kristi kropp och blod vara realt närvarande ”i, med och under” bröd och vin. Ubikvitetsläran, som avvisades av Melanchthon, utvecklades vidare av Johannes
Källangivelse