Som grundare av det socialistrevolutionära partiet och dess ledande teoretiker tvingades Viktor Tjernov leva i exil 1899–1917. Tiden maj–augusti 1917 var han jordbruksminister i den provisoriska regeringen. Efter att ha förespråkat en konstituerande församling efter oktoberkuppen 1917 blev han bolsjevikernas fiende och tvingades 1920 emigrera. I USA utgav Tjernov två självbiografier.