Som tonsättare var han nationalromantiker med folkmusikalisk inspiration, men också påverkad av Wagners musiksyn och Nietzsches kulturfilosofi. I operan Arnljot (1910), vars titelgestalt är en ensam hjälte ur de norrländska hävderna, går dessa impulser samman, medan den komiska Domedagsprofeterna (1919) utgör Peterson-Bergers motsvarighet till Wagners ”Mästersångarna i Nürnberg”.