På en låg kulle där grävde Carl Blegen på 1920-talet ut en by med hus i kvarter, åtskilda av smala gator, från tidighelladisk tid (ca 3600–2100 f.Kr.). Platsen blomstrade åter under den mykenska perioden (ca 1550–1050 f.Kr.). Den viktigaste byggnaden kallas ”Krukmakarens hus”, efter de över 1 300 lerkärl som påträffades