I Västergötland kallades den del av utmarken där en bys obesuttna bodde för ”tån”. I Åsle tå låg vid sekelskiftet 1800 33 hus, varav 17 backstugor, sju dragontorp och sex dagsverkstorp. Under 1800-talet revs de flesta, men ännu kvarstår åtta hus med sina uthus på Åsle tå som ett vittnesbörd