behaga
behaga
beha´ga verb ~de ~t
ORDLED: be-hag-ar
SUBST.: behagande (till 2)
1 (råka) finna lämpligt att göra ngt, tillåta ngt
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
behaga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/behaga