bekänna
bekänna
bekänn´a verb bekände bekänt, pres. bekänner
ORDLED: be-känn-er
SUBST.: bekännande; bekännelse (till 1 och 2)
1 medge sig vara skyldig (till) ngt, vanl. på
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
bekänna.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/bekänna