blotta
blotta
1blotta [blåt`a] verb ~de ~t
ORDLED: blott-ar
SUBST.: blottande
• göra oskyddad mot
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
blotta.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/blotta-(1)