bud

bud

bud subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: bud-et

1 moralisk norm given av (viss) andlig högre makt {→befallning, budord, föreskrift}: moralbud; sedebud; tabubud; tio Guds ~; du skall följa samvetets ~
BET.NYANS: utvidgat: förnuftsbud
IDIOM: hårda ~ mycket svåra villkor ⟨ngt vard.⟩
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid;