fria
fria
fri`a verb ~de ~t
ORDLED: fri-ar
SUBST.: friande; frieri (till 1)
1 formellt be att få ingå äktenskap
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
fria.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/fria