för

för

¹för prep.

1 i läge på framsidan av {se ²för 1} {→²framför 1}: förgrund; förgård; spänna hästen ~ vagnen
BET.NYANSER: a) ofta för att ange att ngt täcks e.d.: en gardin ~ ett fönster b) med bibetydelse av riktning ⟨ngt åld.⟩: skjuta sig en kula ~ pannan; stöta ngn ~ huvudet
IDIOM: stå ~ dörren snart komma att inträffa
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. for; gemens. germ. ord, nära besl. med ^1,2före; samma ord är prefixet för-