föra

föra

fö`ra verb förde fört, pres. för
ORDLED: för-de
SUBST.: förande

1 få (ngn/ngt) att hamna (på viss plats) {→¹bringa 1, forsla, frakta, förflytta}: ~ in knark i landet; han fördes till sjukhuset; ~ ut den nya produkten på marknaden
BET.NYANS: ofta överfört med avs. på abstrakta företeelser: ~ fram ett nytt argument; ~ ärendet vidare; han förde ämnet på tal; ~ saken inför