gunga
gunga
1gung`a verb ~de ~t
ORDLED: gung-ar
SUBST.: gungande, gungning
1 långsamt och mjukt svänga från den ena sidan till den andra ofta
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
gunga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/gunga-(1)