gång

gång

1gång subst. ~en ~ar
ORDLED: gång-en


1 (knappast plur.) det att gå {se gå 1}: gångart; gångbana; gångmatta; gångstig; gångtrafik; gångtunnel; gångväg; efter två timmars ~ kom de fram till torpet
BET.NYANSER: a) med tonvikt på sättet att gå: balansgång; kräftgång; passgång; en hållningslös, knäande

(43 av 318 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Källangivelse
Nationalencyklopedin, gång. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/gång-(1)