herre
herre
herr`e subst. ~n el. herrn ibl. herran, herrar
ORDLED: herr-en
1 respekterad man i (synbart) god samhällsställning {→dam 1, herr} ⟨ibl. iron.⟩: en ~ i hög hatt hjälpte henne över gatan
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
herre.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/herre