hugga
hugga
hugg`a verb högg huggit huggen huggna, pres. hugger
ORDLED: hugg-er
SUBST.: huggande, huggning; hugg (till 1,2 och 4)
1 (ofta med partikel) slå med skarpt vapen eller redskap för att sönderdela, göra nedsänkning el. mer allmänt bearbeta el. skada
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
hugga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/hugga